Upp? UPP????

Vecka fem är avklarad och imorse när jag ställde mig på vågen hade jag gått UPP 0,6. Jag blir vansinnig!! Jag har räknat tills ögonen har blödit och skött mig exemplariskt den här veckan och likt förbannat tickar siffrorna uppåt?

Så, var gömmer boven sig? Jag har druckit några glas vin under veckan, inräknade i pointsen självklart, men alkoholen har en tendens att binda upp sig lite vätska. Och där för någon vecka sedan gick jag bärsärk, det kanske kommer och biter mig in my behind nu?

Att hålla motivationen uppe känns just nu smått omöjligt..

Målvikt på ca 3 veckor? Sålt!

Innan igår hade jag aldrig sett ett helt avsnitt av "The Biggest Loser". Jag har sett reklamspottar för det och skrivit av det som ännu ett amerikanskt, överdramatiskt realityprogram som utnyttjar människor svaga sidor för att göra sensationstv.

Till viss del så hade jag rätt. Men inspirationsvågen som svepte över mig vinner. Visst har de valt de mest extrema varelserna med de mest extrema historierna och bagagen, men none the less, historierna är verkliga och människorna är kämpar! Jag blev peppad, motiverad och kände lite jävlar-anamma strömma till, och den varan är det hårdvaluta på!

Sedan undrar jag hur hälsosamt det egentligen är att gå ner mellan 15-25 pounds (ca 7-12 kg) på en vecka, men TV ska ju gå fortfortfort!

Morgonpromenad

Igår kväll hade jag gett mig fan på att jag skulle promenera till jobbet idag, förutsatt att regn, snö och storm höll sig på avstånd. Imorse när jag vaknade var jag inte fullt lika sugen på idén men drog ändå på mig träningsbrallor och skor och pallrade mig iväg.

Alla backar upp och ned på vägen till jobbet gjorde att det blev en rätt intensiv promenad, intervaller är väl det bästa sättet att träna, eller hur? Och tillsammans med promenaden hem är jag nästan upp i en timmes prommis för dagen. Om jag bara kunde ta mig i kragen och införa den här rutinen varje dag så skulle jag inte behöva springa på gym!

Så egentligen har jag SPARAT 5 points!

Dagens K-muskelspänning: Kladdmuffinsgrejerna vid morgonmötet. Herregud vilken kraftansträngning det var att inte goffa i sig dem. Men inte en enda slank ner! Och när mirakel som detta inträffar så måste jag såklart skryta. Så, nu har jag skrytit (skrutit?). Karaktärsmuskeln är flexad!

En promenad och jag är stolt som en tupp!

En ny vecka är här och som alltid kan vi konstatera att helgen var en total urspårning. Eller, inte totalTOTAL, men i stort sett. Vi får väl se vad vågen säger på fredag, men jag känner att jag måste tillåta mig att få spåra ur för att sedan orkar med veckan. Och om det funkar så är det ju bara att köra på! Jag har en känsla av att jag måste börja hålla igen lite dock för annars blir nog kroppen lite koko.

Idag var jag ute och promenerade efter jobbet. Jag vill notera att jag inte är en promenadmänniska. Ett släng av torgskräck och jag gillar inte att planlöst vandra bara för att vandra. Men idag tog jag tjuren vid hornen och det blev en riktigt rask promenad på 40 minuter. Riktigt anfådd var jag när jag kom hem och så slängde jag in lite styrketräning på det med. Håll tummarna för att det blir fler gånger!

Neeeeeeråååååt!

Fredagen är här och den här veckan har jag skött mig som en liten tok! Och uppenbarligen har det funkat! -1,5 ner! Detta iofs på lite drygt 2 veckor, men ändå! Första stjärnan idag alltså, woot, woot!

Jag har dock ett mindre problem. Jag väger mig hemma och jag har en våg från IKEA. Redan där borde jag väl ana oråd. När jag väger mig brukar jag ställa mig på vågen ett par gånger, för den visar olika hela tiden. Första gången jag vägde mig imorse visade den -2 kg(!?). Sedan -1,4, -1,7 och -1,5. De flesta gångerna visade den dock -1,5, så jag kör på det. Helt stördkonstig våg, men man tager vad man haver! :)

Vilket som så har det gått nedåt, och jag är glader! :)

Makaroner och broccoli är nästan samma sak

Okej. Tre dagar var min "duktighetsgräns". I den mening att jag inte pallar med ännu en dag då jag måste ta tag i ett helt nytt recept. Så det blev makaroner och korv. Goddamn vad gott det är. Önskar att jag tyckte lika mycket om broccoli.

Men hållit mig till pointsen har jag gjort! Och imorgon blir det vägning. Jag byter som sagt vägdag till fredag. Håller ni tummar och tår?

Makaroner och korv ikväll igen?

Den här veckan har jag lyckats med konststycket att laga nya (för mig) maträtter varje dag. Vet ni hur mycket viljestyrka och motivation det krävs? Att inte ta till makaroner och korv eller varma mackor när klockan börjar närma sig sju och man inte har den blekaste aning vad det ska bli till middag?

Det här med planeringen är en skitbra idé - i teorin. Men eftersom jag bor själv och gärna vill njuta av min middag så har jag en tendens att skita i listan lite för ofta om jag inte känner för den maträtten just den kvällen. Och helt plötsligt är hela planeringen ute på hal is.

Men det var ju inte det jag skulle fokusera på utan det faktum att jag faktiskt lagat mat. Så. Yey me!

Ni får en bild med. Bara för att jag är så stolt.

Justeringsdags

Okej. Dags för lite justeringar.

Ny vägdag blir fredagar. Måndag är helt värdelös eftersom helgen aldrig går som planerat. Under veckan hinner man dock komma ikapp. Egentligen bara hjärnlureri, men det funkar för mig.

Förra veckan var en total katastrof. Inte en enda dag gick ihop och många av dem gick jag helt bärsärk. Men jag inbillar mig att det viktigaste är att vara medveten om när man gör fel.

Att ge sig på viktväktarna när man inte mår som bäst mentalt kanske inte är det allra smartaste, men samtidigt så kommer jag ju inte må bättre om jag spårar ur. Helt plötsligt ligger jag där på 115 kilo och då vette gudarna om jag kommer hitta motivationen för att börja om. Så, mentalt limbo och VV it is.

Den här veckan har gått bra hittills. Det är planeringen det mesta ligger i, men när man hamnar på uteluncher och oplanerade kvällsaktiviteter är det lätt att det drar iväg. Men det är väl bara att bestämma sig.

Hur går det för er?

Alla dagar kan inte vara starka dagar

Att börja räkna points när många andra delar av ens liv kanske inte fungerar som de ska kan kännas som att ta sig vatten över huvudet. Å andra sidan är det rätt skönt att ha någonting som man faktiskt kan ta kontroll över i allt som bara snurrar.

Igår spårade jag dock ur. Jag visste precis vad som var på väg att hända och jag stoppade det inte, jag hade inte orken, inte kraften. Så jag gick till Coop, köpte mig en chipspåse, en liten lösgodispåse (14 kronor, det är typ 20 år sedan jag köpte en så liten påse!) och satte mig framför teven. Den temporära trösten fungerade och jag slutade faktiskt äta innan jag mådde illa.

Jag vet inte om jag ska se detta som ett bakslag eller ett felsteg, för mig kändes det som att när man inget annat har så har jag iaf det, och jag vet hur/att det fungerar. Det kanske kan verka konstigt men det känns faktiskt inte helt som ett misslyckande, då jag ändå hade någon slags kontroll över det och inte lät det spåra ur.

Men igår var igår, idag är jag tillbaka i pointsspåren igen. Ville bara dela med mig av hur mitt sjuka sinne fungerar ibland. Någon som känner igen sig?

Ett minus är alltid ett minus?

-0,1 den här veckan. De säger att minus alltid är minus, men va fan.

Idag är jag grinig. Jag behövde verkligen ett rejält minus för att hålla uppe motivationen. Nu är det som att gubben med skägg däruppe testar mig. Tänker jag falla för ett litet bakslag? Jag vet inte.

Idag är en hopplös dag. I alla fall en jobbig dag.

Chipsen och deras magiska krafter

Jag ska ha kalas ikväll, bjuda på lite vin och lite ost, tilltugg etc. Så jag inhandlade detta igår, inklusive chips och dipp. Jag var lite rädd när jag stod där på ICA att jag skulle få en total meltdown under kvällen och bara kasta i mig hela chipspåsen (för vi vet väl alla att om det finns hemma så måste det konsumeras, snarast) så döm min förvåning när jag inte ägnade chipspåsen en enda tanke, på hela kvällen! Jag glömde helt enkelt bort den!

Kan det vara så att chipsens magiska kraft börjar mattas av på mig?

Träning är överskattat?

Piller istället för träning? Jag tror att den här killen knaprat för många crazy pills. Eller så har han missat att diet inte behöver betyda svält.

Citerar ett stycke:

Träning är överskattet
Att kombinera det med diet är inte heller någon höjdare.
– Det har massor med negativa effekter: man blir irriterad, hungrig, okoncentrerad eller rent av omtöcknad när man inte ätit på länge. Mediciner är bättre och billigare än att tjata på folk att motionera och äta rätt.

Mantra.

Jag ignorerar godisskålen i fikarummet. Jag ignorerar godisskålen i fikarummet. Jag ignorerar godisskålen i fikarummet. Jag ignorerar godisskålen i fikarummet.

Igår var det chokladbollar. Idag är det lösgodis.

Jag anar en konspiration.

En helg då K-muskeln inte varit flexad

Ojoj, den här helgen har K-muskeln verkligen vilat. Jag har haft besök långväga ifrån och då vill man ju inte vara tråkig och säga nej till att äta ute, till den där drinken och chipsen på kvällen. Jag spårade väl inte ur fullständigt, men att säga att jag höll mig inom ramarna vore rent ljug.

MEN. Det verkar ha gått vägen ändå, för när jag ställde mig på vågen imorse visade den -1,0 sedan förra veckan. Halleluja!

Det är sant som de säger, det är inte det du äter på helgen som gör dig tjock, det är vad du äter varje dag. Så nu är det tillbaka till pointsräknandet igen.

Hur går det för er?